Ett hem
10 månader i min alldeles egna bostad (eller på måndag i alla fall). Eller det är inte bara en bostad, det är ett hem. Det är mitt. Vårt. En trygg och lugn bas att samla energi på, där ingen kan komma och tycka eller tänka vad man borde eller inte borde. Bara mitt, på mina villkor, med mina regler. Fantastisk känsla. Och nu börjar jag äntligen komma tillrätta med hur jag vill ha det också. Efter ungefär 150 ommöbleringar så har jag äntligen hittat lite balans samtidigt som vi tar vara på våra 41 kvm. Och mina fantastiska loppisfynd har fått värdiga platser i hemmet. Tänk att något som är skräp för en människa kan vara en riktig skatt för någon annan. Både min lampa som jag har i vardagsrummet och denna stora "kruka/vas" i zink kostade 75 kronor vardera. Och till slut hittade även jag min stil, eller en grund i alla fall. Den lär säkert utveckla sig ännu mer framöver men en sak i taget. Här blandas det gammalt med nytt, slitet med välpolerat, naturmaterial mot hård metall. Vitt, trä, zink, svart metall, rep. Jag älskar det och det börjar äntligen bli en röd tråd här. Hade jag fått bestämma så hade jag haft andra golv, köksluckor samt målat väggarna eller några väggar i beige. Men man vet ju aldrig när jag får för mig att flytta på mig så vi får väl se.
